Hej, nu ska jag offentliggöra varför jag inte bloggat...

Jag har hållt på med en liten mini-novell till Lea! (leonela776)

Ett förändrat liv

Allt började när jag tänkte mig tillbaka... Jag hade haft en vän, en vän som folk kallar låtsaskompis men som jag tror är sann. Hon kommer ibland och pratar med mig och så och säger till mig att inte ge upp hoppet och så...

Jag ville vara cool, jag ville vara med i gänget... Jag hade inte glasögon...

Jag nobbade min "låtsas" kompis för att hon hade glasögon, sen kom hon aldrig igen...

Hon har inte kommit på snart 3 år, egentligen börjar jag bli lite orolig, men vem ska jag vända mig till?

Jag bor ensam mitt ute i ingenstans och jag har inte längre några vänner... Alla populära vänner försvann när jag fick mina glasögon... ):

Det plingar på. Undra vem som kommer vid denna tiden, klockan är strax över 10?

Åh, min "låtsas" kompis... Med ett barn? Jag avskyr barn!  

- Du har då sannerligen inte skött dig bra!

- Så jag fixade ett barn, skriker gör hon... Hon heter Melissa...

- Har du fött ett barn för att straffa mig?

- Ja, det blev så... När jag fick Melissa förstod jag inte hur jag skulle klara att hantera henne... Sen fick jag den lysande idén!

- Ja, jätte kul. Man ger inte bara bort ett bar sådär!

- Väl?

- Jo, du ska stå ut med ungen, OCH ta väl hand om henne, jag kommer titta till dig!

(Miranda heter "låtsas" kompisen, Miranda kan höra tankar...)

Melissa tänker:  Mamma, hon skrämmer mig. Är detta ett straff?
Mamma svarar: Ja, du har varit olydig och det straffar sig, men hon kommer ta hand om dig! 

- Så, då får du väl sköta om henne!

Man måste ju få en jobbig början, när jag hostar så gråter Melissa, visst är det konstigt, men det är så...

Och så sticker hon, hon lämnar mig med en jäwla snorunge!

Hon kommer så det hårt...

Då går jag väl in, hon får nog sova på golvet...

Jaha, klart. Miranda har fixat en säng!

- Mammi!

- Ja snorunge? Jag hatar dig av hela mitt hjärta, så du vet!!!

Jag går och lägger mig, jag är trött och orkar inte mer...

Elvira beter sig inte bra... Då ska jag använda magi! En dålig sömn?

Jag tror jag drömmer, jag står mitt ute i ingenstans! 

Drömmar är konstiga dem...

Plötsligt är jag på en bro...

Åh, en bil! Efter en halv sekund är jag påkörd och jag har så ont att jag häldre vill dö!

Ett och tre så är jag inlåst bland sopor. Jag får en "må-illa-attack".

Och jag kräks och kräks, det värker i magen för jag har ingenting kvar i magen längre. Jag ser mina inälvor komma ut med spyan...

Jag drunknar, jag kan inte simma, jag är helt förlamad. Mina lungor är fyllda med vatten, det gör så ont!

Sen är jag på torra land, självmant går jag in i någon telefonkiosk, det känns liksom naturligt...

Och så kommer all el in!

Jag vaknar med ett ryck, jag är alldeles skräckslagen.

Vilken ful unge!

Jag ger henne lite mat, då slutar hon skrika i några sekunder...

Herregud! Hon biter sönder mina gamla dockor! Titta på detta jäwla idiot!

Det är inte klokt! Hon fortsätter!

KOM HÄR NU!!!!!

- Vad är det med dig Elvira? En gång var vi vänner, du är ett monster nu!!! Du sköter inte om henne! 

- Jag sköter väl om henne hur fan jag vill?! 

Så var hon borta...

- Jäwla skit snorunge! Jag hatar dig! HATAR DIG!!!

- Jag trodde faktiskt inte att detta skulle behövas!

- Vaddå? Sätta på dig lilla handsken så att du inte får spya över den?!

- AJE!

- Vad är det med dig? *Tänker: Måste nog ta till mer magi...*

Aa... Jag är imun mot hennes magi! Yey!

- Aj! Det värker ju för fan i armen!

- Du bryr dig fortfarande inte om Melissa!

- Du kan ju inte ta hans om henne själv ju!

- Jag kan bättre än du! Melissa gråter ju i sängen!!! *Tänker: Måste ge någon förtrollning... Melissa dör nog annars...* (Vänder på klacken och går iväg!)

- Så, du ska du lära dig att gå!

- Jag vill hjälpa dig!

(Får tillbaka vanliga medvetandet ett ögonblick) Jäwla skit unge! Ge upp direkt? Kalla det fegt!
*Hör Mirandas röst i huvudet*: Ge inte upp, dina föräldrar gjorde inte det, se till att hon oxå står på benen!

Dagarna gick och deras tillit växte sig starkare...

Åren gick och de kom bra överräns...

- Min älskade dotter...

Melissa fick en gunghäst som hon älskade!

Hon lekte ofta att hon var en cowboy, eller rättare sagt, cowgirl när hon gungade på den.

Hon gungade vanligt... 

...Och gjorde konster...

Men en dag gick det illa. Elvira hörde bara ett högt skrik och en duns.

Hon sprang in i lekrummet och där låg Melissa medvetslös på golvet.

Hon bar upp Melissa och tog henne till sjukhuset.

- Hur är det?

Jag har ont i huvudet...

Men allt gick bra och hon hade bara fått en lätt hjärnskakning.

De blev som två bästisar, ded litade på varann...

Då bestämde Miranda sig för att bryta förtrollningen, fördelen med förtrollningen är att Elvira kommer minnas alla underbara minnen, och, hoppas Miranda, vara snäll i fortsättningen.

Miranda fixade en special sallad till dem, hon visste att de båda gillade det!

Kalla på dem? Nej, teleportera dem! :)

- Hej! *Bryter förtrollningen*

- Jag har fixat middag!

Jag kommer aldrig lämna Melissas sida, hon är min ängel...

Bra? Den blev lite lång, jag vet... 

Ska jag göra fler sådana?

//Me